Ett nyhetsbrev från Colombine Teaterförlag. Problem att visa det? Se det i webbläsaren.

I sorgen efter Benny Fredriksson

"För några år sedan besökte vi Young Vic i London och såg Patrice Chéreaus uppsättning av Jon Fosses Jag är vinden- I am the wind. En djupt gripande, ren och genomlyst föreställning. Pjäsen handlar om vänskap och ett självmord. De två manliga skådespelarna seglar ut på detta hav som bara teatermagin kan skapa med plankor och vattenglitter. Den ene, smalaxlad och blek, lyfter med möda sin drunknade vän och upprepar entonigt: Why did you do it? Här vilar Fosses svarta saga i sorg och mörker, kanske en längtan efter dödens tröst och sömn. Senare skulle pjäsen sättas upp på Stockholms stadsteater i en minnesvärd föreställning med Sten Ljunggren och Etienne Glaser i rollerna och i regi av Ole Anders Tandberg.

Nu är Benny Fredriksson borta och kanske var det den sista tanken om hans bortgång man skulle ana, men hur litet vet vi människor om vad som ska drabba oss och hur vi kan hantera motgångar och förlorad heder.

Jag lärde känna Benny tidigt i teateråren och såg med ett litet överraskat leende hans ambitioner att bli teaterchef. Så många, och kanske mest Leif Zern, har beskrivit hans klassresa och hans kärlek till teatern på sitt skapsinniga och lyhörda sätt. Och han blev det med en glupskhet och arbetsglädje som sällan skådats, hans kunskap om allt som fanns mellan scen och salong var djupt upplevd. Han visste vart han skulle, han såg sina stora teaterförebilder som inspiration, han var ödmjuk och stolt. En teater är en arbetsplats med triumfer och brustna illusioner. Det är dem vi berättar om med dramatiken. Bennys kärlek till de äldre och erfarna teaterpersonerna var stor och innerlig. Han sökte upp dem och hyllade dem som en lycklig skolpojke.

Under åtskilliga år har vi följt varandra som parhästar på olika galoppbanor. Vi har glatts år framgångar och bråkat om resultaten av fartblindhet och maktberusning. Jag vet att han satt klockan åtta varje morgon på sin plats och lämnade sent kvällen då föreställningarna börjat. Han älskade sin teater. Efter de sammelsuriska och oetiska turerna ledda av press och byråkrati kring ledarskapet av teatern och kulturhuset, i vilka jag inte har all insyn, valde han att säga upp sig. Det sorgligaste i affären var kanske att man som princip mot Benny kunde anmäla sitt missnöje och kritik anonymt.

För några veckor sedan möttes Benny och jag i flera långa samtal om ledarskap och kamratskap, om passionen för arbetet, om rätt och fel, om att överleva svåra sjukdomar och stora personliga motgångar. Bennys ögon hade en brusten slöja och jag bad honom försöka komma över den förnedrande situationen och pröva att använda den bittra erfarenheten av det som inträffat, att se sin skuld och sina brister och sedan gå vidare med sin stora etablerade teatererfarenhet. Det var det han inte orkade. Han såg sitt liv utan mening och sammanhang och fann ingen tröst i sina och teaterns storartade framgångar. Jag hoppas att ingen annan som försöker lyfta de krävande arbetsuppgifterna förfäras av hans förtvivlade beslut.

Min innerligaste tanke går till Benny och hans familj..

En dag när bitterheten och sorgen lämnat oss stiger bilden av Benny fram, när han står på Stora scenen i strålkastarljuset inför en fullsatt salong stolt och lycklig och överlämnar hundra röda rosor till en älskad skådespelare."

 Berit Gullberg


Colombine teaterförlag, Gaffelgränd 1A, SE-111 30 Stockholm, tel: +46 (0)8 411 70 85/46 (0)8 411 80 85, E-post: berit.gullberg@colombine.se

facebooktwitter

Du får detta nyhetsbrev eftersom du arbetar med scenkonst eller för att du har skrivit upp dig på vårt nyhetsbrev. Skulle du vilja avsluta din prenumeration, klicka här.